Uppsalakörning

Vi har firat annandagen i Uppsala och eftersom SMHI ständigt varnade om snökaos så var maken orolig. Själv älskar jag att åka bil - jag somnar in efter bara några kilometer - när jag vaknade till efter en stund så passade jag på att använda min nya kamera. Jag var lite frusen så jag hade ingen lust att hjälpa till.....

Jag hade varit snäll i år

Jag hade önskat mig en ny kamera i julklapp och tänkt så snäll jag hade varit - jag fick precis den som jag önskat mig. Men först blev jag besviken - den tog ju inte de fina bilder som den lovade....

Men sen förstod jag lite skit i linsen bara - nu kan jag tom ta lite konstnärliga bilder.

foto, Camilla Delac

Julgransjakt

Något sen i år begav sig Sofia och jag och letade gran bara några dagar före jul. I år fick vi även sällskap av min käre bror. De två första ställena ratade vi totalt. Ingen gran var värd sitt pris.

Men på Växthuset så hittade vi varsin passande gran - en vänlig säljare höll i de granar vi ville granska - vi tom provdansade runt min gran eftersom det är den som det ska dansas. Tur att inte 11-åringen var med för det skulle ha varit fett skämmigt.

Min gran var inte en av de finaste jag haft men den får duga - ska dock bli mycket spännande att se brorsans gran klädd den ser ju inte ut och att fett med grenar direkt.....

GOD JUL!

Ullis hittar alltid på någon ursäkt för att inte vara med på bild.....

Chokladroulett

Trevlig middag med ett gäng trevliga människor i går kväll. Jag kom på den på hittiga idén att köpa med mig chokladroulette. 12 bitar choklad - men i en så är det chili. Jag såg framför mig hur otroligt roligt det skulle vara att någon annan fick chilichokladen - hade inte alls sett framför mig ATT JAG FICK DEN OCH HÅLL FULLKOMLIGT PÅ ATT BRINNA UPP I MUNNEN.

Vilken jäkla skitpresent!

Julfest-bilder

Julfest på jobbet i tisdags, då vi bl.a. tackade av en kär arbetskamrat. Han kom uppimpad med nya företagslogor. Jag bestämde mig dock för att förlåta honom. Han är ju dock kvar inom koncernen..

Julstämning till max.

Världens snällaste Eva

Idag på posten låg en liten låda som det stod nallebudet på - adresserat till Lovisa.

Varken jag eller Lovisa hade sett något sådant brev förut så vi blev vansinnigt nyfikna på vem det kunde vara ifrån. Det kom från Eva, den raraste männsikan jag nog träffat på. Hon är mamma till en av Lovisas bästa kompisar. I kartongen låg en söt liten nalle med namnlapp och allt + ett brev med ett tack till Lovisa för ett litet uppträdande på skolans luciafirande.
Det var det gulligaste brev jag någonsin sett. Lovisa blev otroligt glad. Tack snälla snälla "Tommys mamma" du gjorde hela vår kväll - vi blev glada hela familjen över omtanken och satt och tänkte på er hela kvällen hur ni satt där i Globen och tittade på Idol.

Fredagsmys

Idag på eftermiddagsfikat, så drack vi glögg, åt Bettans hemlagade pepparkaksmuffins, Pontus svindyra dinkelpepparkakor lyssnade på julmusik och njöt av en sprakande brasa i en bärbar dator. På mitt jobb har vi fredagsmys!

Olivolja

Stora tjejen drömmer om att bli "make up artist" (för det är just nu det ägigaste yrket) och vi i familjen får vara modeller. Här om kvällen började hon med mig och jag fick en sk. festmakeup. När jag skulle tvätta mig fick jag ta till en av mina husmorskurer och ta bort sminket med olivolja - det fungerar perfekt.

När det var dags för lilltjejen tog jag till samma kur för henne - trodde jag men tog fel olja.....

Ja hon skrek och det kommer dröja länge innan hon sminkar sig igen!

Önskelista

Jag önskar mig en ny kamera i julklapp! En dyr bra som kan ta skarpa bilder.

Handbollsmamma

Gymnastik är min sport. Jag tycker inte det finns något mer fantastiskt än att se tempoflickisar på matta, en fin bomserie eller thsukaharas på hopp. Raka ben och sträckta tår är som konst i mina ögon. Båda våra tjejer började med gymnastik - kanske hade de inga val men de har tyckt det varit otroligt roligt. Men sen har de även börjat med bollsporter. Fotboll var det vi som såg till att de började med men handboll däremot har åtminstone den äldsta tjatat sig till. Vi tyckte det var lite för mycket för henne men hon tjatade verkligen sönder oss. Det ledde till att hon i höstas la av med gympan. Men jag tyckte det var helt okej. Man ska göra det man tycker är roligt och det innebär att jag fick lite mer ledig tid. Jag har börjat tycka om att vara handbollsmamma. Vi har nära till hallen, det tar inte vansinnigt mycket tid i anspråk en match tar ca 2,5 timme med samling och dusch (jämfört med en gympatävling som tar ca 10 timmar för 4 min tävlande...). Jag börjar tom känna att jag gillar handboll mer än gymnastik.

Tills häromdagen då jag helt ovetandes blev någon slags tvättansvarig för hela laget.

22 tjejer är dom i laget!

Skrivkramp

Jag börjar ta den här bloggen på lite för stort allvar - jag har fått skrivkramp....

Länge leve hemkunskapen

Lovisa är helt frälst i hemkunskapen. Hon har det varannan vecka och hon bara längtar tills nästa gång. Vi har hitills fått prova på grönsaker med dipp och muffins och köttfärssås, men i morse kom guldkornet. Hon och lillasyrran (hon lär henne också) hade ställt klockan och gick upp och gjorde superduper frukost till hela familjen.

De hade fixat kaffe, kokat ägg, gjort gröt, tänt ljus och piffat - sen gick de och väckte oss.

Vilka barn. Jag börjar nu inse att ompysslande egenskaper hoppar alltid över en generation. Min mamma har pysslat om mig och nu börjar mina döttrar ta över den rollen. Det är bara att tacka och ta emot, min generation har det väldigt bra!

Länge sedan

Det var ett tag sedan jag tog mig tid. Allt beror egentligen på en gigantisk stryktvätt jag nu äntligen kommit igenom. Jag har liksom länge försökt hitta anledningar till att inte stryka och bloggat har inte varit en okej anledning - tvätten har ju dessutom inte minskat med tiden. MEN NU ÄR DET GJORT! Jag har ju en oerhört snäll mamma som då och då gör högen mindre - men hon håller ju på att renovera hemma så hon har inte haft tid. Men ingen skugga över henne - vi har med råge utnyttjat hennes gästfrihet i de nyrenoverade rummen.

Förra helgen när inte Allan var hemma åkte jag och tjejerna direkt hem till mamsen på fredagkvällen och checkade in på "hotellet". Mitt gamla flickrum är numera ett mycket trivsamt gästrum med bl.a. en byrå där våra kvarglömda kläder ligger tvättade så vi hade inte ens packning med oss. Kläder, nattlinnen och hygienartiklar finns alltid. Middagen stod färdigdukad på bordet och vi satt länge och väl och njöt av godsakerna. Min bror tog även han del av gästfriheten och framåt småtimmarna så hade mamma städat fram alla gamla skivor som spelades när vi var små och vi hade vinylnostalgi långt in på natten.

Lördag morgon (sovmorgon så klart) väcktes vi med hotellfrukost på nedervåningen. När vi ätit klart och läst tidningen var sängarna bäddade och klara - precis som på hotell.

Så eftersom jag hade vilat ut mig på hotell - så orkade jag stryka all min tvätt. Tänk vad bra det är att ha en supermamma!

I morse

Fort och fel

Brukar inte läsa inläggen efter jag lägger ut dem. Men jag kanske ska göra det upptäcker jag. För alla fort och felstavningar som finns är det ju givetvis inte jag som ligger bakom utan allas våran tryckfelsnisse - tänk vilken ful liten jäkel som går in i efterhand och ändrar texter och ord.

Julklappsbestyr

Förra året fick vi sorteringspåsar i julklapp av företaget. Kan väl erkänna att det inte var nr. 1 på min önskelista men man får ju vara tacksam för det lilla. Nu måste jag villigt erkänna att soppåsarna faktiskt gjort lite smått succé hemma hos oss (även fast jag aldrig skulle erkänna det för vd`n) vi använder dem flitigt och har aldrig sorterat så mycket som nu.

Idag var julklappsleverantören på besök och självklart blev jag nyfiken - man undrar ju lite om det blir soptem i år igen. Men jag behövde inte vänta så länge.

På mitt skrivbord efter lunch ligger denna fina plastpåse.

På lappen har min vd skrivit:

Eftersom du varit så duktig i år så får du din julklapp i förskott.

God Jul önskar Mats.

Man får vara glad åt det lilla.

Handbollspremiär

Idag var var jag på handbollspremiär mellan Guif-Drott. Allan fick hålla sig hemma på Torsharg där Lovisa spelade fotboll. Jag tog istället med mig två småflickor. Jag förstod att de kanske inte var så jätteintresserade men det är ändå häftigt med en fullsatt hall, musik och ljusspel och hejarramsor. De var väldigt entusiastiska och klappade händerna och tyckte allt var spännande till en början......

När vi andra hejade på i allafall i 50 minuter och hoppades trots underläge från början till slut, på att det åtminstone skulle bli oavgjort, så tröttnade kusinerna efter fem minuter. Ingen mer handboll för dem denna säsong.

Sköldpaddor

Nu när parken har stängd för säsongen så behöver vissa djur ett "vinterhem". En av mina kära vänner ska ta hand om ett par sköldpaddor. Hon har laddat hela sensommaren, lånat böcker på biblioteket, googlat på internet. Nu har dom gjort i ordning hemma i köket där buren ska stå. Jag pratade med henne i går och kollade att de fortfarande var intresserade, hon var superladdad, men hon hade glömt kolla upp en liten detalj.

-Hur stora är dom egentligen?

Jag hade lite svårt att förklara på telefon men jag tog en bild.

Det här är Bosse! Han och hans kompis kommer med DHL på tisdag! Bosse gillar att bli kliad under hakan.

Läger

Äldsta dottern har varit på sitt första riktiga träningsläger med övernattning. Till saken hör att hon är extremt mammig och pappig eller framförallt ligga-i-mammas-och-pappas-sängig.

Vi hade laddat länge för detta två- dagarsläger, varit och shoppat bra-att-ha-grejer osv.

Jag kommer ihåg hur det var jag åkte på läger. Då vinkande man hej då vid samlingsplatsen och så var det ingen kontakt alls förrän man kom hem. Man kunde ringa från en telefonautomat om man ville men helst sparade man slantarna till dextrosol som var det enda tillåtna godiset. Man sov på liggunderlag. Jag blev dock ganska snart uppgraderad till en luftmadrass med inbyggd kudde (knölig som fan men dock lite högre än liggunderlag), den fick man blåsa upp om man inte lyckats pula ned en liten liten fotpump. De fanns de som hade lyxpumpar med sig, den pumpen ställde man mellan benen och handpumpade. Hade man tur fick man låna. Till det en tunn sovsäck.

Lite annorlunda idag kan man lugnt säga.

Först får Allan ta ledigt från jobbet för att skjutsa Lovisa - de har samling på fredag eftermiddag. På plats får hon separationssångest direkt och Allan får absolut inte lämna lägret. När han blir hungrig och vill åka hem vid åtta mutar han henne(det är lite så vi jobbar i vår familj ...). Hon förhandlar sig till 20:- + ett par nya träningsshorts. Efter tusen pussar och kramar får han äntligen lämna och det går bra och hon ringer tom med en glad röst och säger godnatt.

Men vi kan knappt sova för vi tror hela tiden att hon ska ringa så när vi vaknar på morgonen utan att hon har ringt är vi nästan lite sura - saknar hon inte oss? Men hon har sovit skönt kan jag lova. Den lyxigaste luftmadrassen på hela bygget (en muta förstås). Den är eldriven och självuppblåst och en halvmeter hög (skämmigt hög). Den dyra sovsäcken jag hade köpt hade hon lämnat hemma och smugglat med sig mitt sköna duntäckte. Detta upptäckte jag när jag skulle gå och lägga mig och helt plötsligt fått ett tunt fibertäckte i min säng.

Men vad nöjda vi var hela familjen när hon kom hem - två nätter på träningsläger. Det firade vi med att hon fick sova i våra sängar.....

Hur går det för mig?

Okej okej, jag har kanske inte varit ute och gått varje morgon - inte varannan morgon heller, inte ens var tredje morgon har jag gått. Men jag har tagit igen det på kvällarna - kanske inte alla kvällar, men några kvällar iallafall.

MEN, jag går på en diet. Jag har aldrig gjort det förut och det är den sjukaste dieten man kan tänka sig - men om den berättar jag mer när jag har gått ned i vikt och är lika slim som längdhoppstjejerna från VM.

Kola på jobbet

Det här är den godaste kolan som finns. Bäst är choklad, men salmiak kommer på god andraplats. Den kostar 20:- och några gånger denna sommar har jag köpt denna ljuvliga kola. Som tur är kostar den 20:- så man blir lite sparsam och tar den bara någon gång ibland när man tycker att man är värd det. Just nu ligger dessa gratis på vårt kaffebord .

Detta tillfälle kunde inte ha kommit sämre i mitt nya liv.

Idrottsmamma

Det allra första föräldrarmötet vi gick på med Lovisa var ju otroligt spännande. Hon var 6 år och hade börjat spela fotboll. Med glädje tog man emot lotterna som skulle säljas och kände sådan föreningsmoral, lättsålt var det också, mor- och farföräldrar köpte som bara den, för det var ju deras första barnbarn som sålde för klubben. Tom jobbet i kiosken var riktigt roligt. Man kokade kaffe med omsorg, livrädd för att just mitt kaffe skulle smaka illa. Nu en så där 100 föräldrarmöten senare ser det ut så här; Det ska städas, funktionäras, man ska gå på kurs och sälja lotter (skrapa massor av nitlotter), jobba på bingo, inventera, sälja korvar(köpa korvar), jobba som vaktmästare, gå på husråd, fixa fika, sitta i styrelser och föräldrarföreningar m.m. m. m. m.m.

Jag känner inte samma entusiasm.

Mitt kära grönsaksland

Jag har fortfarande inte gett upp hoppet med mitt grönsaksland. Jag har lyckats få upp jättegod sallad som vi haft på mackorna, lite dill och persilja. Men mest har jag sett fram emot mina morötter. Jag tycker om att skala upp lite och lägga i en skål och gå och smaska på lite då och då. Idag gav Allan dock upp och köpte "köpemorötter". Han tror inte på mina morötter längre.

Mitt nya liv har börjat

Jag tog sovmorgon i morse ....till 6.00 . Jäklar vad stolt jag blev över mig själv. Jag både promenerade och sprang i en timme. Nu är jag på G....

Har dessutom ny frisyr. Jag kände mig riktigt snygg där jag satt i frisörstolen. Vi satt och småpratade lite om bl.a svininfluensan.

-Det är ju lite jobbigt att vi yngre är värst drabbade säger min frisör och jag jakar med, men sen fortsätter hon och säger

-ni äldre är ju inte alls i riskzoonen....

Jag blev skitful håret och kommer aldrig mer gå dit.

Ny termin nytt liv

Känner att nu när sommaren är förbi (ja nästan i allafall) med lata dagar i hängmattan så måste jag ta tag i beach 2010. Vet inte riktigt när jag ska börja det livet det kommer alltid någonting emellan (typ en god ost el. något). Men jag tror jag ska börja i morgon. Jag har lagt fram kläderna för en tidig morgonpromenad och känner mig lite kaxig när jag så här strax före midnatt berättar att jag (kanske) kommer stiga upp kl. 5.30 för en timmes promenad.

Jag fick som jag ville

För en månad sen såg det ut så här hos oss på baksidan.

Men förra hösten när vi inte hade några renoveringsprojekt på gång så började jag fundera på att bygga ett slags uthus där det vita staket står och där det förövrigt sluttar rätt ned.

-Glöm det sa Allan det går aldrig.

Men det är då jag vet -när han svarar direkt utan att tänka efter som jag kommer få precis som jag vill. Han är så lättläst och jag är så smart....

I går hade vi grillkväll på vår nya altan och satt och åt i vårt nya uthus.

Skolväska

Att Sofia skulle få en ny skolväska när hon började ettan var ju givet. Däremot har jag varit lite avig till Lovisa som också vill ha en ny väska för att hon börjat femman. Jag tycker hon har massor av väskor och dessutom tittar hon på otroligt opraktiska väskor.

-Men hur ska du får rum med allt i den där undrar jag när hon tar fram en minimal märkesväska, det är väl bättre med en rejäl ryggsäck eller

-Men den där kommer du ju inte orka bära - man kan ju inte ha en stor sportväska till skolan osv.

Hon har fortfarande inte fått någon ny väska och är givetvis missnöjd över det.

Häromdagen när jag var hemma hos mamma och hjälpte till till i hennes renoveringsröj så dök en gammal skolväska till mig upp. Min bror höll på att skratta ihjäl sig.

-Det kan inte vara möjligt - hade du verkligen den i skolan? Blev du inte "trackad"?

Det var lite "inne" med sådana där väskor då och självklart skulle jag också ha en, det var när jag började ettan i gymnasiet. Herregud jag skulle ju läsa ekonomi, viktiga dokument skulle ligga i denna väska.

Jag kom inte ihåg hur länge jag stod ut att bära den men jag kommer ihåg att den var väldigt tung, stor och otymplig. Jag fick dessutom inte i så mycket som jag hade hoppats på. En riktig minusväska alltså. Men det vägrade jag erkänna då.

Var fasen hade jag gympakläderna och den blöta handduken?

Kräftcollage

Smutset på golvet är förmodligen en synvilla - ngt smuts på kameralinsen. Jag har alltid skinande rena golv......

Min första kärlek

Hittar en bild på Luke Macahan - min barndomskärlek och blir så nostalgisk. Ingen kunde kasta sig upp på sin häst som Luke. När jag ser på bilden tycker jag dessutom att han "håller än". Jag tycker fortfarande han är vacker.

Men sen ser jag nästa bild i realtid:

Tänk om jag skulle ha gift mig med honom - han är ju pensionär!

Lätt med 9 mil på cykel

En "Vätternkompis" till mig ( han har cyklat stora Vättern och jag tjejvättern och vi vättar håller liksom ihop) cyklade Vasaloppet igår. Jag hade ju inte tränat så mycket i sommar så jag avstod dessa 9 mil. Men nu ångrar jag mig! Jag skulle nämligen ha fixat detta galant gick det glädjande upp för mig idag. För jag hade en bättre tid på mina 9 mil i Motala än han hade på sina 9 mil i Mora (och det är ju inte vilket landskap man cyklar i som spelar roll - 9 mil är 9 mil). Han har dessutom legat i hårdträning inför detta lopp och jag använde bara mina naturliga krafter. Tilläggas ska väl säga att jag blev lite hånad över min tid då för ett år sedan - men nu vet han hur jobbigt det är att cykla 9 mil OCH DÅ CYKLADE JAG 20 MINUTER SNABBARE!

Fotbollspremiär

Idag var det fotbollsmatchpremiär för Sofia. I måndags bestämde hon helt plötsligt att hon ville börja spela fotboll. Vi har visserligen tjatat på henne ett tag eftersom vi bor nära planen och kompisarna spelar. Nu var dock tiden mogen och ny utrustning köptes in. Hemma är hon tuff och dessutom väldigt duktig när hon dribblar boll med sin syster. Men när hon väl ska börja med något så blir hon så pirrig. Träningen gick jättebra och hon var dessutom överlycklig efteråt och berättade stolt att på söndag var det match. Samling kl. 09.00 för spel i Katrineholm. Hela familjen packade matsäck och var mycket peppade. Men på plats tog fjärilarna över i magen på Sofia och hon vågade inte beträda planen. Vi försökte och försökte. Hon sa att hon ville men vågade inte och började dessutom gråta. Detta kändes ju en aning pinsamt då både jag, Allan och Lovisa stod bredvid och försökte dra henne in på plan. Motståndarlaget måste trott att vi var helt galna. Men vi vet ju att det är bara en liten tröskel som måste övervinnas och sen tycker hon det är så roligt. Men det gick inte så fort hon skulle in började hon gråta och det kändes ju sådär att ha offrat en söndagmorgon för en tripp till Katrineholm. Men plötsligt så händer det! In på planen så storspelar hon med stort leende på läpparna. Hon blev tom arg när det var dags för byte. Överlycklig kommer hon springande och berättar att om två veckor är det match igen.

Vad hände?

Hon kommer få en ny fotboll av Lovisa

Hon fick en tablattask av sin kompis Hanna

Hon ska få 100:- + den största glassen på Slagstaglass av Allan

och jag fick åka till Godislandet + att jag ska städa hennes rum i två veckor.

Det är så skönt när barnen själv får välja.

Allergi hos tandläkaren

Var med 11-åringen hos tandläkaren. Där får man alltid svara check på samma frågor; namn, adress, telefonnummer och om man är allergisk mot någonting.

Lovisa säger att hon är lite pollenallergisk vilket hon visserligen är men jag försöker tysta ned henne lite för jag kommer ihåg hur det var när jag var liten.

Man kände sig lite förmer om man var allergisk mot något så när jag fick allergifrågan så svarade jag:

-Lammull!

Det "flashade" förbi att mamma någon gång sagt till mig att du kanske är lite allergisk mot lammull efter jag varit lite rödflammig i ansiktet.

Denna lögn blev pinsam redan året därpå (vem är allergisk mot lammull??) men jag hade inte mod nog att säga att jag nog inte var så allergisk så jag svarade ja lite förbigående. Inte ens när jag i vuxen ålder kommer med lammullströja på mig vågar jag säga att det var en lögn.

Jag går numera hos privat tandläkare och där är jag fullt frisk.

...och barnen bara växer!

I april när Sofia fyllde 7 år fick hon bl.a kläder och skor. Nu har hon klagat på att alla skor gör ont i tårna. Hennes stl 34 har helt plötsligt blivit stl 36. Detsamma gäller kläderna de har blivit för små och hon har hoppat över en storlek. Herregud vad hon har växt i sommar!

Men det värsta är att det smittar av sig, jag har också växt!

Min rosa flytväst

Det här är min flytväst som jag köpte när jag var 14 år. Jag och min kompis Jenny gick och köpte nya inför en sommar på Harstena där vi skulle sommarjobba. Jennys familjs bor där på somrarna och hon hade fixat jobb till henne och mig i en kiosk. Vi började bli vuxna och vi ville ha lite fräscha flytvästar. Vi gick länge och valde hur våra flytvästar skulle se ut, vilken färg, vilket märke osv. Sen var det det där med vikten. Vi vägde väl runt 50 kg skulle jag tro och det fanns 50-60 kg och 60-70 kg att välja mellan.

Det var inget snack om vilken vi skulle ta, Jenny tog en blå och vit och jag en vit och rosa båda med vikten 50-60 kg.

-Vi kommer aldrig väga över 60 kg lovade vi varandra .

Herregud vad vi var naiva!

MEN, jag flyter fortfarande på min rosa flytväst, jag testar den varje år, jag flyter och jag blir så glad. Jag älskar min rosa flytväst och lappen som sitter i nacken med kroppsvikt 50-60 kg är jag väldigt rädd om och jag visar gärna upp den.

Semester

Det är Allans sista semestervecka han har haft fyra på raken. Jag har haft två veckor, jobbat en och nu har vi den sista tillsammans. 

Men vi har så olika syn på vad semester är. Allan går upp 7.00 åker till brädgården, väcker mig 7.30 för jag måste hjälpa till och bära. När han åker tillbaka med släpkärran passar jag på att "vila" mig lite. Äter sen en låååång frukost och läser varenda notis i tidningen. Allan står upp och hivar i sig fil och musli. 

-Du måste hjälpa till att måla, säger han.

-Nu, frågar jag?

Han svarar inte men jag förstår av blicken att jag helst skulle ha målat i går. 

Solen skiner så det är ändå okej att måla ute, för då kan jag förbättra på min solbränna. Efter målningen är jag trött och svettig. Allan håller på att ta bort delar av altanen som vi bygger om. Han sliter hårt och är kanske ännu svettigare än mig, men han fortsätter. Jag lägger mig på en luftmadrass i poolen och vilar, somnar. Så skööönt.

När jag vaknar till så frågar jag Allan om han vill ha kaffe.

-Ja det skulle vara gott säger han.

-Gå och sätt på då säger jag guppandes på min madrass!

Allan tyckte inte det var lika roligt som jag tyckte.

TV ljuger

Blev intervjuad i TV häromdagen. När jag ser inslaget så upptäcker jag att de har retuscherat DIT en dubbelhaka samt dubbat min röst (för så där låter inte jag i verkligheten...). Vad fräckt av dom. 

Förr i tiden

När jag var liten så älskade jag att höra mormor berätta hur det var när hon var liten, det var ju så himla annorlunda mot den vardag jag levde i.  Även mamma kunde berätta saker som var långt ifrån min verklighet  tex när när de fick gå in till en granne och första gången titta på TV - snacka om förr i tiden.  

Härom dagen chockar dock min dotter mig svårt när hon helt plötsligt frågar MIG hur jag lyssnade på musik när jag var liten. 

-Vaddå menar du?

-Ja men när man inte kunde lyssna på musik på datorn - hur var det förr i tiden när du var liten?

-Vaddå förr i tiden - jag har aldrig levt förr i tiden - jag lever nu samtidigt som er!

Jag är ju världens modernaste mamma - har dom inte förstått det? 

En epok går i graven

Mamma ska göra om i ett rum hemma hos sig. Det är inte vilket rum som helst utan mitt gamla flickrum, min bror fick "ärva" rummet efter mig så det är ett mycket speciellt rum. När jag flyttade ut gjordes rummet lite mer pojkigt naturligvis men den numera retrospegelväggen fick sitta kvar. Nu vill mamma modernisera rummet något så idag var vi där och röjde. Spegelväggen skulle monteras ned, och det gjorde lite ont. Den spegelväggen har används mycket!

Carl har ju lagt grunden till sin yrkeskarriär där framför spegeln och även fast jag kanske inte har haft lika stor nytta av den professionellt så har jag ju lärt mig saker av mycket stor vikt. Jag lärde mig att sminka mig framför spegeln, när jag tar hem segrar i singstar så har jag spegeln att tacka det för - gud vad jag mimat och sjungit framför den spegeln och när folk frågar (eller om folk skulle fråga) var jag lärt mig dansat så bra så är det framför spegeln. Den spegelväggen har med andra ord sett mycket. 

Men nu är den nedmonterad, 

död och begraven.

R.I.P. kära spegelvägg!

NATP

Lovisa ska ha ett försenat 11-årskalas för sina kompisar - åh nu skrev jag fel, 11-årsfest heter det naturligtvis annars är man en tönt....
Hon har filat på en inbjudan ett tag - det ska vara poolparty.
Stolt kom hon och visade upp den när den var klar.
Längst ned stod det:
NATP: badkläder och ett glatt humör.
-Vat är NATP frågade jag naturligtvis.
-Det ska väl alltid var förkortningar längst ned på inbjudningar svarar hon självklart.
-OSA brukar det stå men vad betyder den här då?
- Något Att Tänka På!

LOL - det var väldigt svårt att sluta skratta.
Alla sätt är bra......så nu är NATP ett nytt honörsord i vår familj.

Hyrbil

Allan kom hem så här en dag med sin Saab. Han hade blivit påkörd av en traktor. Lackeringsfirman hade naturligtvis semesterstängt och vi skulle nog kunna ha använt bilen fram tills de började jobba igen om inte vår dotter skulle testa om det fortfarande gick att dra ned rutan - och det gick det men inte upp. Så bilen lämnades raskt in på ett garage. Eftersom det inte var hans fel och att vi är bra försäkrade så fick han fixa hyrbil.

-Ta en cab, ta en cab jublade övrig familj -han kunde ju välja vilken bil han ville.

Men det blev en Volvo - fan va svennigt!

Förra året så här dags

Förra året befann vi oss i Schweiz så här dags. Allan skulle springa ett ultramaratonlopp i alperna. 7,8 mil! För egen del var det för mig helt ofattbart hur man bara kan komma på tanken. Jag var heller inte så pigg på att lägga en av mina semesterveckor i Schweiz. Men Allan hade bestämt sig han skulle bestiga berg - joggandes och jag ville inte skicka iväg honom ensam.

Detta blev faktiskt en av mina bästa semesterveckor och hur sjukt jag än tyckte det var att delta i detta mördarlopp så var jag mäkta stolt när han tillsammans med barnen sprang in i mål efter 9 timmar och 40 minuter.

Finnisher K78! 

Eftersom Allan mer än väl fyller kvoten av jogging i familjen så har jag helt valt att avstå.