Första klassens underhållning

Bor man på ett lyxigt all-inclusive-hotell så finns många fördelar. Man behöver bara se lite törstig ut så kommer en kille med ljusblå keps och frågar vad man vill beställa och sen kommer han efter någon minut - man behövde inte ens lyfta på baken från solstolen. Fantastiskt! På eftermiddagen fanns en mycket bra snacksbar där man kunde ta för sig av smörgåsar, bakverk, glass, frukt m.m. Här hade servitörerna skjortor och kom med våra drinkar som vi efter tag hade börjat tycka om. Har inte bestämt mig än för om underhållningen på kvällen var fördel eller nackdel. För den var otroligt dålig att den blev underhållande. Första kvällen var vi seriöst förväntansfulla. Barnen tyckte det var mysigt att gå på disco och vi vuxna satt och undrade vad som skulle hända där på scenen. Fem fåtöljer stod framme med glittrande tyger i olika färger och vi undrade så vad som skulle hända. Starten blev lite sen och vi såg "showgruppen" gå omkring i diverse utstyrslar och en än gång - vi var så förväntansfulla.
Aldrig aldrig någonsin kunde vi drömma om vad som komma skulle.


Efter lång väntat kom så "Showen" äntligen igång. Ljudet var uselt och engelskan de pratade hade stark tysk brytning. Till slut lyckades vi komma underfund med att det skulle ordnas en limbotävling för publiken. Ingen gick naturligtvis upp så "showgruppen" gick ut och raggade. Bör sägas att våra drinkar inte bitit så mycket så ingen av oss var i någon särskild parystämning. Men vilket party det blev. Gruppen gick fram till Allan.

-Come on do the limbodance, come on....

Vi andra hetsade på lite (förutom vår äldsta som kommit i skämmsålder) och tillslut gav
Allan med sig med orden;
- Va fan, lite limbo kan jag väl bjuda på.
"lite limbo" var veckans underdrift - där på scenen utspelade sig något som jag aldrig kunde drömma om att jag någonsin skulle få uppleva . Allan tillsammans med fyra andra européer skulle tävla om vem som kunde bli Mr Makadi Pallace (vårt hotells namn). Jag kan verkligen inte beskriva hur dålig den s.k. tävlingen var - men jag skrattade så jag nästan kissade på mig - för allt var så otroligt sjukt. De fem männen fick låtsasskratta och låtsasgråta, de fick stöna och de fick skrika. Vid det här laget hade Lovisa tagit med sig mormor och gått - hon klarade inte av att vara kvar. De fick springa runt en pinne och bli yra m.m. m.m.


All heder åt Allan -det fanns ingen återvändo, han är dessutom tävlingsmänniska och gav järnet. Min bror och jag låg vikta av skratt. Småtjejerna tyckte dessutom att det var bra.

Bjuder här på ett litet bildkollage

Lite övningar i mikrofon och här fortfarande ingen aning om vad som komma skulle. Helt plötsligt fick alla gå bakom scenen för nu skulle det "cat walkas"

Det hela avslutades med dirty dancing på podie (jag som inte ens visste att han kunde dansa)

Hur gick det då?
Skulle han bara ha tag av sig joggingskorna så skulle han ha vunnit men nu kammade den tatuerade norrmannen hem "Mr Makadi Pallace". Men Allan hade definitivt fått sina 15 min i rampljuset!