Religonkunskap

Lilla dottern var på studiebesök i kyrkan för två veckor sedan och hon har funderat jättemycket på Jesus sen dess. Massor av frågor har hon haft. Varför hänger man upp någon på ett kors, gör det ont att få spikar i händerna, kan man rida på åsnor, och fryser man inte om man föds i ett stall osv. osv. Idag när vi åkte hem så funderade hon igen.
-Jesus han är ju inblandad i sådana här roliga dagar som påsk och jul men han är väl inte inblandad i min födelsedag?
Hon såg mycket lättat ut när hon fick reda på att det endast var pappa som var inblandad i hennes fördelsdag.

Helg

Fick lite kritik att jag inte uppdaterar mig på helgerna. Det är en vardagsblogg vill jag förtydliga! Vem vill sitta kl 21.50 en lördagkväll och blogga? Jag tydligen så det är ju likabra att jag skriver några rader.
Har varit på två julbord i rad med vissa likheter. I torsdags satt jag brevid Parken Zoo´s vd och i fredags satt jag brevid det multinationella företaget Nya Golvs vd. Är jag smörig eller bara populär?

Back to Gökstensskolan

Både i går och idag har jag suttit på publikplats i Gökstensskolans aula. I går såg jag lilla dotterns luciatablå med förskoleklassen och idag spelade stora dottern Goderafton på piano.
Vilka vibbar jag fick. Min gamla gitarrlärare kände igen mig och sa
-Den här scenen känner du väl igen Camilla!
Om jag gör. De 15 minuter i rampljuset som man ska få i sitt liv fick jag nämligen i Gökstensskolans aula. Jag har stått så många gånger på den scenen. Två gånger per år var det ShowGöken, det var aldrig frågan om man skulle vara med utan vad man skulle uppträda med. Jag nästan rodnar när jag tänker på allt konstigt vi gjorde på denna scen - vi drog oss verkligen inte för någonting. I går på lucian så skrattade vi lite hånfullt åt pappan framför oss som filmade hela luciaföreställningen. Kamerna var av senaste modell med alla tänkbara finesser - vi tom såg hur han klippte in lite lyktljus i början av filmen så att den skulle se lite proffsig ut när han visar upp den för övrig intresserad och ointresserad släkt.
Jag är så glad att inte filmkamera var så vanligt när jag stod där på scenen.

Wallander

Har nu tre söndagar i följd sett Wallander på TV4 och jag är överförtjust. Sista avsnittet är på söndag och jag längtar. Jag älskar förövrigt de flesta svenska polisserier - de känns mer trovärdiga än de amerikanska. Vet inte varför men jag tror att det är för att jag lättare kan skriva in mig själv i rollistan. I Wallander skulle jag tex. kunna vara misstänkt för något, råkade vara på fel plats vid fel tillfälle - mitt namn skulle dyka upp i utredningen och Kurt Wallander skulle skicka polisinspektör Stefan Lindman (Ola Rapace) för att förhöra mig, jag skulle få åka i Lindmans polisbil in till stationen, i bilen skulle Lindman ändra sin backspegeln så att han kunde titta till mig med jämna mellanrum med den där "Rapaceblicken". Om detta stod vi (ja det kanske bara var jag) och drömde om på jobbet då en av mina medarbetare vräker ur sig vad som händer i sista avsnittet. Jag trodde inte det var sant.

-Du skojar, säger jag upprört och med ganska hög volym.

Han inser sitt misstag och säger

-Ja, jag skojar, men jag förstår att han ljuger .

Jag spänner ögonen i honom så han verkligen förstår att han aldrig ALDRIG någonsin ska berätta ett slut på en av mina bästa kriminalserier med en av mina favoritskådespelare - men det är liksom lite svårt att vara allvarlig när han alltid är klädd i shorts, hängslen och hatt på jobbet.

Lussebullar o tvätt

Delac tillhör det efternamn som ligger bland de första på klasslistan. Ligger man bland de första på klasslistan så får man oftast första uppdraget i föräldrargruppen. Om vårt efternamn skulle ha börjat på E så skulle vi fått våruppdraget istället. Då skulle jag haft en jättebra idé om att åka till en fin djurpark inne i stan - någon som jobbar där skulle kunna berätta lite om djuren och denna någon skulle kanske kunna berätta lite om sponsorpaket för jag tror att det finns lite företagarpappor bland föräldrarna som skulle tycka det var värt att lägga en slant till den fina djurparken. Jag skulle kunnat varit en bra klassförälder och gjort en insats i mitt jobb samtidigt. Men nu fick vi luciakaffet och någon som var snabbare än jag gjorde en arbetsfördelning och gav oss (läs mig) uppdraget att baka 40 st lussebullar. Då tror säkert några att det var min mamma som bakade - men nej det gjorde jag själv. Däremot så var hon på övervåningen och hjälpte flickorna att städa deras rum. När hon åkte i går kväll tog hon dessutom med sig lite tvätt (eller föresten mycket tvätt var det) och idag när hon skjutsade barnen till gympan i Vilsta så att jag skulle kunna åka direkt från jobbet fick jag tillbaka tvätten ren, struken och klar. Vilken toppenmamma man har!

2:a advent

Kom hem fredag kväll från Göteborg. Eftersom maken var ute på "julgallej" var barnen hemma hos min snälla mamma. Där bakades det lussebullar för fulla muggar. En valfri plåt hittade jag på bordet. Dvs - här fick barnen skapa fritt. Min bror och tjejernas kusin var också med och skapade. Jag förstod direkt vilken min bror hade gjort - det var inte flätan.

Hyllning

Den här killen är en av mina absoluta favoritkillar. Han är stark, hjälpsam och snäll. Gud har dessutom varit god mot honom och utrustad honom med en av de största och muskulösa överkroppar som någonsin skådads. Idag fick hela min familj ta del av den, särskilt jag som inte ens är hemma fick extra stor nytta av hans enorma styrka och godhet. Jag kommer vara så nöjd och glad när jag kommer hem från Göteborg tack vare den här renhåriga killen.

Jag skulle vilja hylla honom och eftersom jag vet att han läser detta så vill jag tillägna de första stroferna i Björn Afzelius "sång till friheten"

" Du är det finaste jag vet.
Du Är det dyraste i världen.
Du är som stjärnorna, som vindarna, som vågorna,
som fåglarna, som blommorna på marken.
Du är min ledstjärna och vän.
Du är min tro, mitt hopp, min kärlek.
Du är mitt blod och mina lungor,
mina ögon, mina skuldror, mina händer och mitt hjärta."

Tack Manne för att du bar upp våra tre nya soffor till övervåningen idag!