Klädvalsvånda

Jag ska på fest på lördag och undrar givetvis vad jag ska ha på mig. Men efter lite inspiration från Melodifestivalen så känner jag mig lite mer lugn. Nu undrar jag vad som skulle göra mest succé;  om jag skulle glida in i en slimmad guldpaljettoverall likt Agnes eller som Sarah Dawn Finer i en mellanöstern klänning där översta byrålådan skulle vara utdragen.

Vasaloppet

En av mina väninnor befinner sig just nu i Sälen och ska genomföra "Stafettvasan". Jag åkte ca 2,5 km på längden i lördags och jag har fortfarande ont i olika kroppsdelar som jag inte trodde fanns. Om jag någongång blir tillfrågad om jag ska vara med kommer jag säga nej.

Go Ullis Go!

Stattbranden

Jag måste kommentera Stattbranden även fast jag helst bara skriver roliga saker. Men jag är så otroligt illa berörd av den.  Jag var där i förra veckan fick se den nyrenoverade restaurangen - alla vackra golv, nygamla trappor man gjort i ordning och alla möbler man renoverat. Allt är nu borta! Det är ju inte bara ledningen med personal man tänker på, hela Eskilstuna drabbas av detta - alla mår dåligt av att stadshotellet i Eskilstuna har blivit utsatt för mordbrand.  Jag hoppas verkligen att de som ligger bakom detta hittas! 

Den här killen är jag kompis med

Det här är en facebook- kompis till mig. När mina make blir vän men  oproportionerade brudar så blir jag vän med gaddade killar födda -89 -. I am alive!

Länge leve sittliften

Idag söndag har jag så ont i kroppen, både befintliga och obefintliga muskler gör ont. Den värsta och konstigaste värken har jag jag i halssenorna (eller vad fasen det kan vara) som går mellan axlarna och huvudet. Jag kan med viss möda hålla huvudet uppe men kan inte lägga ned huvudet och och inte lyfta upp det utan att hjälpa till med händerna. Jag var i lördags och åkte en tur på längden vilket jag inte har gjort på väldigt väldig länge men jag tror att jag fått ont efter alla anspänningar i ankarliften. Anläggningen i Gillersklack hade några år på nacken och liftarna kändes minst sagt lite "rossliga". Efter lunchen när vi ändå var lite inkörda missade min minsting liften hon slet tag i mig - jag försökte dra henne med mig men misslyckades. 

Vi låg båda på backen med skidorna rakt upp. Det är förövrigt när man ska ta sig upp som man upptäcker att det var ganska länge sedan man var en vig gymnast.  Karl nr 2 kommer med sin gula jacka och hjälpte oss upp och säger lite försiktigt att det såg roligt ut. Vi beslutade att småttingarna fick åka tillsammans och han skulle agera liftvakt och hjälpa till. En ganska skön känsla infann sig strax efteråt då även mamma nr. 2 som är betydligt mer van liftåkare än mig också ramlade omkull i liften. Nu var karl nr 2 övertänt när han skulle hjälpa småttisarna med liften. Han tog tag i ankaret med all kraft och la den tillrätta mellan tjejerna. Men liftvajern åkte iväg utan ankaret,  han hade med sin styrka och total fokusering lyckats slita loss hela ankaret, tjejerna stod stilla kvar. När han insåg vad som hänt och nästa ankare började närma sig hivade han iväg den trasiga liften fick tag i en ny och fick tillslut iväg tjejerna. Jag åkte ensam bakom och skrattade så mycket att jag hade svårt att sitta kvar. Men vi lyckades tillslut ta oss upp men vi föredrar alla sittlifter. Då slipper man både strul och träningsvärk.

Stora och små barn nöjda i sittliften.

Gillersklack

I lördags valde vi Gillersklack, dels för att det var närmare och dels för att killarna skulle få åka lite på längden. Inte alls något höjdarställe men roligare - i allafall efteråt. Vi skrattade oss igenom hela middagen efter allt dråpligt som hänt under dagen. Här fanns endast ankarliftar, det hade barnen inte provat på i Romme så stor kalabalik utbröt när det gick upp för dem att inget annat alternativ fanns. Lugna föräldrar (nåja) lyckades dock lugna ned barnen. Väl i liftkön är det dock svårt att behålla lugnet när ankaret kommer dundrande emot en, man är fokuserad på att den ska komma rätt i baken på sig själv och det hälften så långa barnet,  man ska hålla reda på sina skidor och stavar, hålla koll på barnets skidor och att sedan titta rakt framåt. Samma stress uppstår när man väl ska av och liftjäkeln ofta fastnar lite snygg i byxan. Men vi var så glada ändå!

Killarna fick fixa lunchen när de var färdigskidade. Grillad Denniskorv på engångsgrill stod på menyn. Denna dag var den kallaste av alla dagar och dessutom snöade det, så när vi utförsåkare fått av oss skidorna, och knäppt upp pjäxorna (så fötterna äntligen fick liv) och fått plats i värmestugan började vi stelfrusna undra var karlarna med mat och varm choklad var. Efter lite ringande visade sig att de höll på att grilla mitt i backen - de hade tagit med sig packning och allt och ville ha en utomhuslunch! De tidigare lugna mammorna var inte så lugna längre - barnen frös och var hungriga och det fanns inte en chans i världen att vi skulle börja bergsklättra. 

-Det lät inte som de tänkte komma, säger karl nr. 1 till karl nr. 2. Kan vi ta med oss grillen ned?

De förstod att de inte hade något val och det är nu man önskar att man var på plats med kamera för karl nr 2 tog den brinnande engångsgrillen i ena handen och började springa ned - elden tog sig ännu mer och snart brann hela lådan och även del av handsken.  Karl nr. 1 kunde inte röra sig han låg i backen och skrattade så han grät. Det var inte bara han med den brinnande grillen som såg rolig ut det var även alla människor runt om kring som undrade var det var för galning i knallgul jacka som sprang nedför backen i något slags OS-lopp med brinnande fackla i handen.  Vid det här laget hade vi andra tinat upp och kunde glatt skratta oss igenom lunchen. Han med jackan hade klarat sig bra - men han behöver nog köpa nya handskar.

Vackra Bergslagen

För ca två år sedan började våra kompisar att bygga ett hus uppe i Kloten. Allan tyckte det var spännande och han har följt bygget på nära håll. Dels har han hängt med dit och jobbat som byggarbetare/hantlangare/målare/alltiallo men han har även varit fascinerad över området, de stora skogarna med de små tjärnarna. Vi andra i familjen har endast sett några suddiga mobilkamerabilder från stället och har blivit väldigt nyfikna på stället. I onsdagskväll bar det iväg. Bilen var fullproppad med mat, dryck och andra nödvändiga saker att ha ute i vildmarken (typ playstation med singstar). Det är ca tvåtimmars bilresa och det är trots den relativt korta avståndet ganska stor skillnad på lanskap och framför allt väder. Det är så mycket snö här. När man tror att det inte finns mindre vägar så svänger man in på en ännu mindre med granar och tallar hängandes snötunga över vägen/stigen. Man åker förbi samhällen som, Malingsbo, Näcktjärn, Älgkullen, Rundberget och Ställdalen och varje samhälle har max tre hus.

Barnen blev nästan rädda ju längre in i skogen vi kom och försäkrade sig att det verkligen var så att alla björnar går i ide på vintern. När den allra minsta vägen började ta slut var vi äntligen framme. Det var endast snön som lyste upp så vi såg inte så mycket av uteomgivningen. Men inomhus sprakade kaminen och en god middag och bastu stod på menyn. Alla flickor Delac är ju så där lagom galna så vi kastade oss ganska raskt i snön och fick den där riktiga köldchocken som faktiskt är härlig att få. Skulle kameran har varit uppe när jag rullade mig helt naken i snön skulle jag givetvis ha lagt ut den bilden men det var den inte :-).
Modiga Lovisa rullar sig i snön utanför stugan!