Skolavslutning

Ikväll var det skolavslutning. Orkestern spelade falskt, barnen sjöng alldeles alldeles för lågt, rektorn höll exakt samma tal som förra året och sen skulle alla föräldrar sjunga Den blomster tid  till komp av blockflöjt. Tyvärr tycker jag inte barnens skola lever upp till riktig traditionell avslutning - jag vill gråta en skvätt - men det gör jag aldrig - annat var det på min tid.

Då viftade körledaren med dirigentpinnen så att armarna höll på  att hoppa ur led - vi sjöng bara sommarsånger och när andrastämman lades på hade aldrig våra föräldrar hört något vackrare. Vår orkester spelade också falskt men då blinkade bara musikläraren ut till alla föräldrar och det var på något sätt förlåtet. När sedan hela kören sjöng den blomstertid så hördes det i hela Hagaområdet - och inte ett öga var torrt. I klassrummet hade fröken tagit fram de färgade kritorna och skrivit Glad sommar med en krans av blommor och blad runt omkring och fröken grät när hon kramade om alla elever. 

Lilltjejen avslutade förskoleklass idag och lite stämning blev det dock när de avslutade  i klassrummet med sång, frökenkram och glad sommarhälsning på tavlan (fast det blir inte detsamma på whiteboard).

Jag minns min avslutning på föreskoleklass eller lekskola som det hette då väldigt tydligt. Vi hade övat in en sång med en liten dans. Alla hade egengjorda pappkransar om håret och när det var dags att dansa skulle vi ta den som stod brevid i båda händerna och gå runt i några cirklar. Vi hade övat innan och jag skulle få dansa med PG. När alla föräldrar kom och tittade så bestämde sig PG för att inte dansa - han stod blickstilla och lekte statyleken istället. Jag blev förstås förtvivlad för jag ville ju göra mitt bästa - men PG rörde sig inte hur fläcken hur mycket jag än drog och mitt uppträdande blev helt förstört. PG och jag är Facebook-kompisar idag och när jag läser om hans stora motorintresse så får jag på något sätt för mig att han fortfarande inte gillar att dansa.