För ett år sedan

Förra året bestämde vi oss för att satsa! På en krogkväll när vi var lite lagom berusade bestämde vi oss för att utföra något tappert. Vi anmälde oss till Vättern runt -eller Tjejvättern kanske det hette - men många mil var det! Oj vad vi skulle träna, satan i gatan - vi skulle ha de snyggaste rumporna i mannaminne och redan samma kväll skulle garderoben rensas till fördel för nya slimma brallor. Nåja nåja, veckorna gick. Vi lyckades ta oss ut någon träningskväll i alla fall. Då fick vi dock mest balansträning, för vi hade så mycket att prata om att vi glömde bort att trampa. Men men det enda som egentligen oroade oss (och våra familjer hemma) var  färden ned till Motala med husvagn och cyklar på taket. Ingen hade nämligen kört husvagn förut. Men med några minuters övningskörning på Torshargs grusplan så var vi "safe". Oj vad bra vi körde, vi lyckades felfritt komma nästan ända fram till campingen men där gjorde vi en liten felsväng och hamnade på en återvändsgata utan vändplan där dessutom hundratals människor vallfärdade från stranden.  Men med vår charm så fick vi genast hjälp av några killar som vände vagnen åt oss (manuellt bör tilläggas för det fanns verkligen ingen vändplan). Efter husvagnsturen var vi stärkta,  så de nio milen vi hade framför oss gick förhållandevis bra. Kanske skulle vi fått lite bättre tid om vi inte stannat så länge vid de trevliga depåerna. Men vi var ändå nöjda när vi på kvällen summerade loppet. Vi lovade att detta skulle bli en tradition.

Det löftet var dock en lätt överdrift.