Den 2 januari bar det väg till Falun. Lovisa skulle spela handboll i Kopparcupen och hela familjen var med. Faktum var att varenda tjej 31 st hade någon förälder med sig sovande på hotell vilket jag tycker är oerhört fascinerande
Ibland kan jag nästan bli lite allergisk med det otroliga engagemang man ska lägga ned som förälder. Jag är ju visserligen själv gympatränare men det är ju ett eget intresse. Men jag tycker givetvis det är superroligt att följa med och har börjat leva mig in mer och mer på matcherna. Dock kom ett mail innan cupen där möjlighet erbjöds att köpa en suporter t-shirt. Där gick gränsen. Varken Allan eller jag ville verkligen inte ha någon special t-shirt på oss.
Chockad möts jag av detta par i Falun:
Döm av min förvåning, den mycket goda kamraten Ullis som i stort sett är min tvilling i allt vi gör och tänker med GUL t-shirt (vårt lag hade åtminstånde svart).
Nu blev det så att deras lag gick till final med ett enormt publikstöd. Vårt lag förlorade semi visserligen med publikstöd men inte något gult hav så kanske kanske har jag en tröja på mig nästa år vad gör man inte för barnen (men bara kanske).
Jag börjar bli mer och mer nöjd med min kamera.
Ja alla blir ju inte skarpa men man kan ju kalla det konst också.
