Vågar än så länge inte lägga ut någon bild men idag gick jag och gjorde av med svindyra pengar på en permanent!
Jag vill ha ett lättskött hår, snooza lite för länge för att sedan gå upp duscha och sen klar! Och jag gillade 80-talets pudellook. Visst någongång så misslyckades det men fick det bara gå ett par veckor så blev det bra. Nu fick jag höra av en trendig frisör att premanent var på väg tillbaka och jag nappade och tänkte,
-Jag ska vara först!
Dessutom berättade hon att numera är permanenterna skonsammare och helt annorlunda man får fina och mjuka lockar.
-Kosta vad det kosta vill tänkte jag dessutom visste jag att Allan har en liten förkärlek för lockigt hår (ja han är ju lockig själv...)
När doften av permanentvätska verkligen var exakt dessamma som för 20 år sedan så kom oron och skräckminnena kom tillbaka. En av mina värstingpermanenter var en gång i nian då frisören misslyckades totalt med "jag vill absolut inte se ut som en pudel". Jag var grinfärdig och skulle efter frisörbesöket åka på kvartsamtal i skolan. Båda mina föräldrar var med och mamma försökte trösta.
-Men så farligt var det väl inte det lägger sig osv. Hon lyckades nästan övertyga mig att det nästan var snyggt när pappa inte kunde hålla sig längre;
-Vov vov skällde han och min olycka var total.
Fullt så illa blev inte detta men jag har inte bestämt mig än om jag blev nöjd eller inte - jag måste få duscha först!
Skidglasögonen hade man inte för att man skulle slippa vatten i ögonen - utan för att det blev lite blåsigt i 50 knop!
Vansinnigt roligt var det i allafall!
En som borde varit ännu pirrigare var Lovisa som satt och väntade på att gå upp på scenen helt ensam och sjunga.
De räknade med att 1500 människor hade kommit för att se skolavslutning som tack och lov klarade sig utan en regndroppe. Temat på skolavslutningen var sommar och vänskap och Lovisa hade fått uppdraget att sjunka "That´s what friends are for".
Jag var så nervös att jag inte lyckades få någon bild på henne där hon stod på den lövade lastbilen men mikrofonen fick jag med....Men jag fick med allt på film och jag blev givetvis både tårögd och stol.
Vår stora små flickor....
Lilla Sofia ville envist ha på sig dessa träskor - något förstora men det spelade inte henne någon roll!
Efter 5 min var lekstugan såld och innan vi hade tagit bort den så hade 40 personer ringt eller mailat...... satana för billigt alltså.
En epok rullar i väg....
