Vågar än så länge inte lägga ut någon bild men idag gick jag och gjorde av med svindyra pengar på en permanent!
Jag vill ha ett lättskött hår, snooza lite för länge för att sedan gå upp duscha och sen klar! Och jag gillade 80-talets pudellook. Visst någongång så misslyckades det men fick det bara gå ett par veckor så blev det bra. Nu fick jag höra av en trendig frisör att premanent var på väg tillbaka och jag nappade och tänkte,
-Jag ska vara först!
Dessutom berättade hon att numera är permanenterna skonsammare och helt annorlunda man får fina och mjuka lockar.
-Kosta vad det kosta vill tänkte jag dessutom visste jag att Allan har en liten förkärlek för lockigt hår (ja han är ju lockig själv...)
När doften av permanentvätska verkligen var exakt dessamma som för 20 år sedan så kom oron och skräckminnena kom tillbaka. En av mina värstingpermanenter var en gång i nian då frisören misslyckades totalt med "jag vill absolut inte se ut som en pudel". Jag var grinfärdig och skulle efter frisörbesöket åka på kvartsamtal i skolan. Båda mina föräldrar var med och mamma försökte trösta.
-Men så farligt var det väl inte det lägger sig osv. Hon lyckades nästan övertyga mig att det nästan var snyggt när pappa inte kunde hålla sig längre;
-Vov vov skällde han och min olycka var total.
Fullt så illa blev inte detta men jag har inte bestämt mig än om jag blev nöjd eller inte - jag måste få duscha först!
Efter 5 min var lekstugan såld och innan vi hade tagit bort den så hade 40 personer ringt eller mailat...... satana för billigt alltså.
En epok rullar i väg....
